4:e mars.
En gråmulen och lite dyster eftermiddag någonstans i ingenmanslandet mellan vinter och vår. Fortfarande lite halsont som vägrar ge med sig efter en långdragen februari-förkylning. Ett berg med skoluppgifter som ligger och väntar.
Men nej, det går inte. Jag måste ut, ut till skogen.
På med vintertights, skoöverdrag och långfingerhandskar. Termometern visar några enstaka plusgrader och duggregnet hänger i luften. Jag tar pappas mountainbike. Den är alldeles för stor och jag får sänka sadeln och sträcka mig fram för att nå styret, men det går ändå. Klickar fast skorna i pedalerna och trampar iväg den korta biten genom villaområdet tills jag når skogsbrynet och stigen leder in mellan granarna. Flyter fram på den barrtäckta stigen, mellan blåbärsris och vattenpölar. Jag trampar på lätta växlar och de stora däcken tar sig smidigt över stenar och hala rötter. Pausar vid en stor tall, sjunker ned i den mjuka mossan och lutar ryggen mot den grova trädstammen. Njuter av lugnet och tystnaden. Andas in den rena, friska luften i djupa andetag. Såja.
4:e mars.
Både cykling och skog. Bra dag.
