Och tiden den går
Idag är det den första juli. Tiden är en illusion men en högst påtaglig sådan. Den är utmätt och min tid är en månad. Den tredje veckan är nu påbörjad och vägningen jag gör varje tisdag visar att jag så här långt tappat 3,6 kilo.
Ett litet problem är att jag inte vet vad jag siktar på. Eller jo, vad JAG siktar på vet jag definitivt.
Delmål ett – under tresiffrigt, under 100 kilo.
Delmål två – mer långsiktigt att gå ned till matchvikt 92 kilo. Inga av de målen har med mina tre veckor att göra.
Kirurgen är förstås enbart intresserad av att bilringen på magen minskar och att min lever och galla är låttåtkomliga för vassa knivar. Han skiter nog högaktningsfullt i om jag har dubbelhaka eller ej eller om hur fort jag kan cykla på mina favoritstigar och landsvägsrundor. Men exakt hur många kilon det kan tänkas betyda i praktiken vet jag inte. Det enda jag vet är att en sköterska kommer att ringa mig nästa vecka för att fråga hur det går och att det därefter beslutas om operationen skall ske nu. Den som lever får se eller kanske den som har en lever får se.
Men något som underlättar vägen dit är att min landsvägscykel kurerad igen. Den har ju också varit på operation kan man säga. Den skall få bekänna färg nu.
/ J – lättad