Eller grus och grus. Mellan 60 till 70 procent av Belgian Waffle Ride går på asfalterade vägar. Men det är alla ihopknytande stigstumpar beströdda med sand, grus och andra fraktioner som ger en unik krydda till loppet. Så pass mycket krydda att BWR lockar folk från hela världen och från alla delar av cykelfraterniteten. Alltså, allt ifrån glada gräsrötter till ystert trampande yrkescyklister.
I år gick våffelturen av stapeln i helgen och här nedan finns en intressant video med intervjuer med deltagare och arrangörer. Man blir ju lite avis och för en nanosekund rycker det i Amex-kortet för att beställa en flygbiljett och resa till Kalifornien för att grinda lite kostigar. Men varför flyga över pölen för att få grusvägar? Sverige är kriss-krossat av sådana och inte är det något stående måste att investera 50k i en kolfiberraket med stora axlar, 650-däck och skivbromsar. Kolla bara på vinnaren av BWR. Hans hoj ser ut som en vanlig landsvägshoj med fälgbromsar, framväxel och lagom med gummi på däcken. Ett utmärkt fotoreportage från racet finns på Velonews.
[vimeo 245282120 w=640 h=360]
