Egentligen kände jag en oerhört positiv blogg växa fram i bakhuvudet under cyklingen igår. Fram till den stora smällen vill säga. Den som effektivt lade sordin på stämningen som olyckor plägar göra. Det var nämligen en riktig propagandacykeltur fram till dess. Såväl de yttre som inre förutsättningarna var på topp. Med ett litet undantag
Undantaget föranleder mig att ta ett rejält snack med min cykelhandlare imorgon! Jag blev mobbad under tio mils cyklande. För varje tramptag jag tog med det minsta tryck bakom hördes ett bestämt rytmiskt knak från vevpartiet. Så högt att en av mina medcyklister som mött mig redan under fredagens runda påstod att han hört det på avstånd och tvärs över vägen. Då snackar vi störande ljud.
Det är illa när man bakifrån kön hör “kan du öka kadensen något så takten stämmer med det vi sjunger?” samt förslag om att jag kan uppträda på scen med pianister som rytmsektion.
Oerhört störande fenomen från en ny cykel. Hela idén med att köpa en ny tvåhjuling är att den skall vara tyst! Knak, knäppande och andra irritationsmoment kommer med gamla ramar och slitna delar. Inte fan skall det låta om splitter nya komponenter? Det kan tilläggas att jag lämnade in cykeln redan efter ett par dagar för åtgärd av samma problem. Efter det höll den tyst. Till nu. Nu låter den sju resor värre.
Fenomenet får mig att riktigt avsky nya standarder. Just nu anser jag att BB30 är sunkig lågbudgetskit. Återstår att se om den åsikten kan ändras.
/ J – slagverkare
#cykligare #knivesandbikes
