Den växande flocken
Familjen växer. Inte den biologiska då utan den mekaniska. Det näst senaste nytillskottet i cykelfamiljen blev en MTB. Ett på grund av skador hittills ocyklat exemplar dessvärre.
Men då behöver man något att trampa stig på. Försöken att modifiera en Kona föll ju inte så väl ut vilket jag skrev om i “Dr Dew och Mr Hyde“. Således var cykelparken tvungen att utvidgas.
Mina första funderingar handlade en del om storlek. Totalt och förstås på hjulen. Det fanns en tid då det valet var enkelt. Så icke längre. Men budgeten var någorlunda tydlig och med den skulle storhjuling införskaffas åt kvinna på 162 centimeter. En tjugoniotummare kändes för otymplig i sammanhanget.
Jämförelser gjordes mellan diverse märken bland annat Canyon och andra nätalternativ. Det visade sig lyckligtvis att det fanns mer lokalsålda cyklar som klarade sig bra på de flesta parametrar. Inte minst totalvikt och att den här cykeln inte är nedspecad där det inte syns vilket annars är vanligt i de mer modesta prisklasserna.
Cykeln blev en Bros Endorphin i den trendriktiga storleken 27,5″ eller mer korrekt 650b eftersom tum egentligen är ett inexakt mög som borde avskaffas.
Canyonmodellen som matchade i pris var något dyrare, enklare specad men något lite lättare och med bättre gaffel. Brosen är inte utrustad med några lättviktsprylar – nav, reglage och diverse annat är Deore exempelvis. En grupp som brukar vara bombsäker ur hållbarhetssynpunkt å andra sidan. De känns även som stabila instegsprylar. Mer vaga begrepp som “cykelglädje” och dylikt får anstå till senare.
Nu återstår bara provcykling så fort konvalescensen är avklarad.
/ J- undrar över cykelförvaring
#cykligare #knivesandbikes
Tja, och sen gick jag och blev med en Bianchi. En sådan har jag aldrig haft förut. Flyttande granne fick en cykel över och undrade om jag ville ha den.
Frågan är vad jag skall göra med den? Den tanken får ligga och gro lite. Möjligen kan det vara en bra grund för en single-speed eller något annat kul.