Omstarten som kom av sig
Jag har varit frånvarande på mer än ett sätt vilse i en kaotisk tillvaro vilket resulterat i ett skenande tåg av ickeaktiviteter. Det har inte skrivits något i den här vrån av världen vilket i sin tur starkt korrelerar med avsaknaden av andra händelser som bör sättas på pränt.
Det har till exempel inte tränats ett levandes grand på flera veckor vilket känns fysiskt betydligt mer ansträngande än att faktiskt göra det. Kroppen är inte ett tempel utan mer att betrakta som en ruin. När jag tittar i träningsdagboken gapar sidorna sorgligt tomma. Ska råda bot på det är det tänkt. Men allt har sin tid.
Tillbaka i den verklighet där klackarna kanske inte befinner sig i taker men där foten i alla fall sätts på Parketten, det råkar nämligen vara namnet på det ställe där jag råkar befinna mig för stunden. Ett varv till på livets dansgolv. I det här fallet ackompanjerat av en coverversion av Springsteens “The River” som lite avlägset hörs genom golvet där bandet repar.
Det är märkligt att delar av framtiden anträds på en väg som delvis har samma sträckning som den gamla hederliga “memory lane”. Där borta i slutet av den dammiga landsvägen finns nästa anhalt på den här resan och den visade sig vara av det halare slaget och befann sig i Olofström. Jo det gick bra, det var halt, jag gjorde som man skulle och halkade runt.
Resan fortsätter och det återstår att se vad som kommer härnäst eller om det är avstigning för samtliga.
I vilket fall skall delar av resan ske på cykel inom snar framtid.
/ J – vid sidan om
#cykligare #knivesandbikes