Kontraster igen. Idag sol – igår något annat konstaterade jag där jag satt och letade efter dagen i mitt kaffe i morse. Igår cyklade jag. Började om – igen. Jag börjar bli bra på omstarter.
Befann mig i skåne. Bara sådär, det tillhör inte vardagen. Men det slog mig som den geografiska realitet det var.
Stod där i skuggan av det grå och monterade min cykel. Duggregn i luften och på mig. Kände mig ändå väl tillmods. Råruggigt kallt i luften, vårvärmen gömde sig för dagen runt knuten.
Väl klädd och klar stod jag där i svart och väntade på rätt stund att begynna färden. En korpulent kråka kom vinglande i luften. Vi tittade på varandra och nickade i samförstånd sen flög vi åt var sitt håll. Han åt skogen och jag uppför en backe men kom nedför ett berg.
Tyngdlagen trotsades inte idag den var tvärtom närvarande och ytterst påtaglig. Långsamt upp, fort ned. Det gick som väntat tungt. Nonchalerade det och körde stilla men bestämt. Jag tänker inte ge mig. Fysik är till för att trotsas i vilket fall.
Första slingan lerig. Hade bestämt mig för att köra kortare varv med utgångspunkt från bilen för att inte ta slut helt. Förra årets kraft är ett minne. Lärde mig varför skånsk mylla är bördig. Den blandar sig väl med vatten.
Sandjorden och vätan i samklang gav upphov till det som barnen i min närhet brukar benämna geggamoja. Geggamoja bjuder på mycket rullmotstånd om man är cyklist.
På vägen passerade jag bråttomvatten i form av en liten bäck. För att få en bild försökte jag balansera på en sten och halkade. Skickade sms med texten “är i bäcken”, det var bokstavligt menat.
Den andra slingan blev annorlunda. Längre även om det inte var ursprungsmeningen. Våtmarker går inte att köra igenom utan måste rundas. Utbildningsdag, lärdom två.
Resultatet blev en stunds mindre mountainbikevänlig terräng. Asfalt, platt – evighetslånga rakor mot Sjöbo. Kallt, vinden fick fart på annat sätt än i skogen och jag stannade och tog på mig medhavd vindjacka. Bra tänkt.
Gjorde detta i Sövde. I amfiteaterns mitt. Bara jag på scen, huvudattraktion i dagens föreställning. Tittade på mig själv och blev inte så imponerad men tänkte ändå – han är i alla fall envis.
Slog in på mindre vägar och fann stigar och mig själv igen. Följde en led ett tag. Orange mot framtiden. Hamnade i en krigszon. Människa mot naturen. Modernt skogs(miss)bruk.
Tiden rann iväg och jag började bli nedkyld trots min vindjacka. Återfärd. Tänkte lite på torra kläder och min termos med varmt kaffe som väntade.
Trött men tämligen nöjd kom jag tillbaks till bilen efter några timmars utflykt. Sen hemma. Det var också skönt.
/ J- försöker sätta ord på det fina i kråksången
#cykligare #knivesandbikes
