Teori kontra praktik
Som den uppmärksamme läsaren redan konstaterat sprack min stolta veckoplanering redan på pass ett. Istället för två till tre timmars cykling blev det närmare fyra timmar. Distans istället för medeldistans. Men skall saker gå åt skogen så är det lika bra att de gör det med besked samt omgående så de kan rättas till.
Andra passet skulle enligt samma metodiska upplägg innebära “långa intervaller”. Så blev det inte heller. Ett väder som inte alls bjöd på vindstilla och sju, åtta grader med solglimtar som tidigare förutspåtts. Istället var det byvind, två grader över nollan och ett iskallt duggregn med bitvis inslag av snö som var aktuellt. Det havererade effektivt alla tankar på att köra någon form av intervall eller ens fort. Med de yttre förutsättningarna och det klädval det medför samt halvsura ben från igår ställde jag om planen till att bara cykla. Det blev tre och halv mil småcykling istället. Gympasset som följde genomfördes dock enligt plan.
Torsdagens sejour på gymmet blev däremot inte bara precis som det var tänkt utan ett av de bättre passen jag kört överhuvudtaget. Kort uppvärmning och sen full fart.
Men fredagen – samma visa igen. Vädret, jodå det kunde väl övervinnas även om det bevisligen var skittrist och regnigt här i Växjö. Men vardagslogistiken talade mycket starkt för ytterligare en omgång på Idrottskliniken. Det här som skulle bli en cykelvecka!
Sen kan väl tilläggas att upplägget för övrigt var kört från början vilket jag kom på strax efter att jag postat det. Jag missade då att ta med i beräkningen att lördag var en synnerlig viktig dag för min del. En röd dag i min personliga kalender. Den innebar av högst naturliga skäl att det inte blev någon träning den dagen. Allra minst ett distanspass.
Men träning blev det trots allt. Även om jag inte lyckades skrapa ihop mer än 11 timmar och en liten kvart totalt.
/ J – mästerplaneraren
#cykligare #knivesandbikes