Svenska Cycling Plus
Annons
Annons
Cykligare

Vita vägar

Efter egen avklarad premiärtur så var det dags att titta på Strade Bianche på Eurosport. Ett lugnare sätt av avnjuta sporten än från sadeln tänkte jag. Men liksom cykelturen så blev inte heller kvällen som jag föreställt mig. Sanningen är ibland brutal.

Eurosport och deras tablå kan man tydligen inte lita på. Som vanligt kanske skall tilläggas men det här är någon form av nytt lågvattenmärke från deras sida. Hade satt boxen på inspelning eftersom jag som sagt var ute och trampade själv vid den aktuella tidpunkten. Bänkade mig i tv-soffan för en stunds spänning. Trodde jag, ack var jag bedrog mig. Började spola en bit i sändningen då det inledningsvis tydligen var annan sport som gällde. Jag är ingen expert jag men vägen var lite väl vit även för att vara i Italien tyckte jag. Men nope, det var uppenbarligen utförsåkning som fångats på film. Spolade vidare men inte heller det hjälpte. Sändningen övergick till slut i fotboll, det känner till och med jag igen. Tablån dubbelkollades och sedan kanalen. Jodå, boxen hade döpt inspelningen till “Strade” och allt stämde. Ja förutom själva cykeldelen då som lyste med sin frånvaro.

Surt sa räven*, eller den här räven använde väl starkare kraftuttryck än så.

Jag ämnar inte raljera allt för mycket men själva grejen, det där med att köra grusväg i Strade Bianchie är inte fullt lika imponerande när man själv är uppvuxen i ena änden på en. Jag cyklade alltid på sådana på min tioväxlade Monark jag fått ärva av pappa när jag skulle någonstans. Det fanns helt enkelt ingen annan råd eller väg för den delen.

Drömma om vita vägar går ju. De grusvägar jag är van vid var betydligt brunare måste tillstås. Inte var de försedda med några monstruösa backar heller men när man var tio år och de var vattensjuka efter ett rejält småländskt regn var det tungcyklat i alla fall. Det minns jag tydligt.

Förresten den sol som saknades igår är nu upphittad. Den hänger utanför fönstret. Skulle ha väntat med premiären till idag.

Annons

Tyvärr för skidåkarna verkar värmen även hänga över Sälen så nu skall jag kika på nästan lika vita vägar som i Italien. Eller förresten en första betraktelse av Vasaloppsspåren säger att de är brunare än mina barndoms grusvägar.

Arrivederci!

/ J – f d grusvägsfantom

* Om “rönnbären” i den svenska fabeln vilket är totalt obegripligt. I den grekiska originalversionen handlar det om vindruvor vilka ju kan vara söta som bekant och då funkar berättelsen bättre. 

#cykligare #knivesandbikes

John Wikström
Bloggen som lämnar spår såväl i skogen som på vägen och möjligen i själen. Jag är en entusiastisk cykelmotionär med smak för det mesta inom cykel. Humlan som inte kan cykla men gör det ändå. Huvudsakligen trampas stig och nöts asfalt i Småland. Detta kryddas med motionslopp med jämna mellanrum samt någon enstaka tävling. Även pendlings- och transportcykling bedrivs frekvent och det händer också att jag engagerar mig i trafikfrågor. Sen bjuds understundom på texter om övrig träning samt funderingar kring livet, universum och allting. Välkommen!
Annons

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.