Som att föda barn
I går var jag ute på min första uterunda sedan före nyår. Massa jobb samt en släng magsjuka lagom till nyår har inneburit en lite längre cykelpaus än vanligt. (Min nyårsmeny bestod av några bananer, en kopp blåbärssoppa, te samt en av mannen tillagad crème brulée för att fira på kvällen.) Anyway, i går fick jag äntligen tillfälle att köra en sväng. En person till stod och väntade vid Cyklistens lokaler när jag kom dit klockan nio och efter någon mil hämtade vi upp ytterligare en. SMHI hade lovat vind och regn och löftet hölls. Men regn… Tja, I kind of like it. Det enda jag egentligen ogillar på cykel är att bli sådär alldeles genomkall, så att man skakar och inte tinar på flera timmar efteråt, samt att gå in i väggen p.g.a. för dålig energitillförsel. Båda dessa tillstånd kan förstås vara riktigt gräsliga. Men sen är det lite med cykling som att föda barn. Efteråt tänker man: “Äsch, det var väl inte så farligt ändå? Det gick ju bra. Fixar ju jag, får va lite tuff bara.” Och fast man rent teoretiskt vet och minns hur man led, så tror man ändå inte riktigt på det. Och så gör man det igen. Och igen.
Visst är det en vacker bild? Vägen, regndiset, den outtalade frågan som hänger i luften – ska de lyckas laga cykeln, eller är de strandade? |
Massa rea och dessutom 20% extra rea på allt just den dagen jag var där, så jag slog till – och är supernöjd. Inte minst med att den har watt-mätare, vilket jag inte hade räknat med. Statistik är kul och att lätt kunna hålla koll på puls, kadens och watt möjliggör riktigt effektiv träning. Kommer bli en del högintensiva 4-minutare samt 20-minutare på mjölksyratröskeln. Och så Sufferfest-videos förstås, som jag verkligen gillar. Kändes lite komiskt att stå bland alla gamla bokhyllor, kassar med kläder, pantburkar och annat förrådsbråte och skruva på Ultegra-pedalerna, lånade från min sommarcykel. No more trainer!
Mr Wiggins, of course. |
Till sist måste jag såklart bara tipsa om en artikel från The Independent som säger att engelsmännen – bless their hearts – enligt en undersökning anser att cyklister är “more intelligent, charitable and cool than the average person.” Som om det vore en nyhet, men ändå.