Bradley Wiggins har, åtminsone fram till att Victor Campenaerts inom kort gör sitt bästa för att sno åt sig rekordet, kört snabbare än någon annan människa under en timme på en cykel som är godkänd enligt nuvarande UCI-reglemente. Wiggins körde häpnadsväckande 54 526 m på de 60 minutrarna i London 2015. Den där legendariska timmen på bana är en erkänt plågsam disciplin, runt, runt på toppen av sin förmåga i en extrem ställning, med extra G-krafter i kurvorna som drar både kropp och huvud mot marken. Dessutom får man varken ha radiokommunikation eller cykeldator, så man är ensam med sina demoner i varv efter varv. Eddy Merckx tog rekordet 1972, och sade efteråt att det var den längsta timmen i hans karriär och att han aldrig skulle göra om det igen. Alltså kan vi förstå att det krävs lite extra tankekraft för att hålla fokus på rätt saker, och att inte tappa trycket i pedalerna när det känns motigt.
Just detta var också en sak som det lades stor vikt vid när Bradley Wiggins satte sitt timrekord, vilket han berättar om i sin bok My Hour. Vi som står vid sidan av tittar mycket på utrustningen och den enorma planeringen runtomkring rekordet, med genomtänkt klockslag, temperatur, och utrustning där bara kedjan uppgavs kosta 6000 pund. Just där var det troligen mer utvecklingskostnader än materialkostnader, men det visar ändå nivån på satsningen. Men, den mentala sidan av rekordet var lika väl förberedd den, och här har vi mycket att lära!
RÄTT TANKAR
När det gäller den mentala kampen som det innebär att ta ut sig till max i en timme så finns det ett par utgångspunkter man måste ha med sig. Först och främst kommer man inte kunna prestera bra om tankarna är uppfyllda av hur jobbigt och plågsamt det är, när man susar fram varv efter varv. Man kan inte åka runt och ”känna”, med andra ord. Alltså måste man avleda uppmärksamheten från att det är jobbigt, när det väl blir jobbigt. Men, om man sitter och tänker på annat och låter tankarna fladdra iväg någon annanstans kommer man oundvikligen tappa trycket i pedalerna, och det kommer gå saktare och saktare. Det fungerar kanske att tänka på annat om man sitter på en trainer där motståndet regleras automatiskt så att man alltid håller den effekt man knappat in, men inte när man sitter på en riktig cykel, i den riktiga verkligheten. Alltså måste man tänka på sådant som gör att man cyklar fort och effektivt, men fortfarande inte ger utrymme för tankar på hur jobbigt det är. Tricket är att fylla medvetandet med olika relevanta arbetsuppgifter, som att tänka på att man ska hålla rätt kadens eller att man håller överkroppen i rätt position, för att ta ett par exempel.
FOKUS
Problemet är bara att det knappast är möjligt att hålla ett och samma sådant här fokus särskilt länge utan andra tankar tränger sig på, alltså hur jobbigt det känns. Det Bradley Wiggins gjorde var att först dela in sitt timrekord i fem olika 12-minuterssegment, där han skulle fokusera på olika saker. Han hade alltså planerat sin distraktion i förväg. Under det första segmentet var han ju inte särskilt trött, så här kunde han kosta på sig att känna efter lite hur det kändes, eftersom det inte hade börjat göra ont ännu. Sedan var han tvungen att leda sin uppmärksamhet mot rätt saker allteftersom det jobbiga började. Den verkliga prövningen var såklart mot slutet, när han skulle fulla huvudet av tre uppgifter att fokusera på, som skulle få honom att hålla farten och hålla ett fokus som gav fart. Dessa var att slappna av, att fokusera på rörelsemönstret, och att synkronisera trampandet med velodromens kurvor och rakor. Vi måste också komma ihåg att under timrekordet får man alltså inte ha cykeldator framför sig, där man annars kan fokusera på informationen man får ta del av därifrån. Det är troligen inte särskilt viktigt att fokusera på samma uppgifter som Wiggins, utan det vi ska ta med oss är att planera vilka arbetsuppgifter vi ska ockupera medvetandet med.
INTE FÖR LÄTT
När vi kör har vi ju ofta cykeldator som vi kan titta på, men det är inte säkert att detta är lika effektivt som den planerade distraktion som Wiggins ägnade sig åt. Den här informationen är ju nämligen väldigt lättillgänglig, och därför är det troligen bra att ha med lite mer krävande uppgifter i sin planerade distraktion. Sådant som kan sluka ens uppmärksamhet lite mer, som att tänka på exempelvis hållning eller hur man trampar. Vi vill ju vända uppmärksamheten mot att göra rätt sak på cykeln. En strategi man kan använda sig av för detta är att ha ett speciellt mantra man jobbar efter, där man om och om igen kollar grejer som man vet är bra för en för att hålla uppe farten. Det kan vara kadens, att hålla bäckenet stilla, att pulsen eller effekt ligger på en hållbar nivå, att överkroppen har rätt hållning, och så vidare och så vidare. Grejen är att man ska planera innan vad det är man ska fokusera på, för att det ska fungera på ett bra sätt.
Så nästa gång du ska ge dig på ett långt Strava-segment med full gas, gör som Wiggins och fyll huvudet med genomtänkta arbetsuppgifter åt medvetandet. Då kommer det inte kännas så jobbigt, samtidigt som du kommer hålla bättre fart än om du tänker på annat.
I korthet: GYLLENE REGELN
Om du kör mot klockan så ska du dels dela in loppet, Strava-attacken eller vad det kan vara i flera delar, så att det blir hanterbart. Sedan ska du planera vad du ska fokusera på och distrahera dig med. Flera saker så att ditt fokus inte sinar, och sådana saker som gör att du gör rätt saker på cykeln.
