Ett gäng helt grymma alp-pass har vi nu kört. Bland annat Timmersjoch, Stelvio och Simplonpasset. Hammaren har besökt oss båda, men vi lever. Numera kan man kalla oss pinnarna, ådrorna poppar fram en efter en trots stora mängder E-dryck och choklad, #touringlivet. Sjuka klättringar, särskilt med vår utrustning, men fucking awesome när man väl är uppe. Comosjön, Luganosjön och Lago Maggiore sedan, sola, bada, Pina Colada. I en mindre stad, Cannobio valde vi att stanna efter Glenn Magnussons rekomendation, ett par dagar extra då vi cyklar extremt fort och har dagar över 😉
Första två nätterna i Cannobio låg vi i ett buskage en bit ifrån centrum, men den tredje natten blev en historia för sig. Av en slump möter vi ett svenskt par som hade lägenhet ett stenkast bort. På kvällen drack vi en drink ihop och ytterligare två svenskar kom med, en man och hans dotter. Ganska snabbt förstod vi att alla var riktiga vinfantaster, och vi fick illa kvickt gömma vårt TetraPak-vin som vi köpt 10 minuter tidigare på Carrefour. Med räkmackor på bägge fötterna blev vi bjudna på både drink, fint vin, lyxiga ostar och charkuterier, något som minst sagt inte ingår i vår normala kost. Slumpen är lustig ibland; det fanns ett fantastiskt fint hus strax utanför staden som paret visste var sålt till en svensk, och såklart är den han som vi nu sitter vid samma bord som som äger det. Vi blev alla hembjudna dit för lite vin och husesyn. Kan ha varit det finaste hus vi sett, och då skojar vi inte. Med hakorna nere vid knäna bara tittade vi på utsikten och allt vad huset innebar. Ni som känner oss väl vet att det slutar såklart med att vi får slå upp vår nyinköpta bostad på gräsmattan, får pannkaksfrulle och morgondopp från privat brygga/båthus. Ganska galet.
Dagens citat; “Choose your campesite carefully, or get to know a millionaire”.
Ciao, L & M
