Svenska Cycling Plus
Annons
Annons
Äventyrarna

P A M I R H I G H W A Y

Äntligen har vi kommit in i Kirgizistan och nu är vi bara 185km från Osh där Pamir Highway officiellt tar slut. Vi har befunnit oss på en platå på ca 4000m höjd senaste 1,5 veckan. Många höga pass, tuff och stenig väg/terräng, extrema vindar, snö och massa massa berg. Högsta passet är Ak-Baital på 4655 möh. Nästintill cyklat över Mont Blanc som vi besteg för två månader sedan!

Av alla som kör denna sträckan (vilket är många) så är vi dem som verkar köra snabbast och är mest tränade sedan innan. Vi har gått igenom alla känslor man kan ha; glädje, extas, frustration, gråtfärdighet, hunger, kyla, tillfredsställelse osv. Det är ett kraftprov inte bara fysiskt, men framförallt mentalt. Vi är så imponerade av ALLA som tar sig igenom detta, oavsett hur lång tid det tar! Och om man klarar detta med sin partner/vän/barn/förälder – då klarar man fan allt. En annan chokerande grej som hänt är att vi båda läst ut en bok på 270 sidor på bara några dagar. Ingen av oss har i princip läst en bok frivilligt, vilket säger en del… (ej tillgång till wifi) Tack mamma Leila (bokmalen) för boken!

Vi har båda fått smaka på varför vägen även kallas “Diarreha Highway”, var tydligen omöjligt att undvika… Trots sträng diet utan mejeriprodukter, knappt något kött alls och extrem noggrannhet med sterilisering av vatten så blev vi dåliga. Marcus har dock klarat sig bättre, och har bitvis haft motsatta problematik. Ingen katastrof, är redan bättre efter ett par dagar, men ändå. En vanlig dag det senaste: frukost består av 1-2 koppar te + bröd och något kex, under dagen blir det någon snickers eller annan choklad, vatten, ev. läsk, kex. På kvällen instant-nudelsoppa, toppad med morot, potatis, lök och kanske bröd (ca 550 kcal) Två rutor choklad till efterrätt eller lite nötter. I långa loppet är det på tok för lite mat men vi lever och kan cykla lika fort som förut så det har funkat. Man är tvungen för det är så glest med tillgång på affär, samt att vi vill undvika att bli mer sjuka. Skönt att snart komma till Osh och käka lite riktigt igen. Bristen på snus har ändå gått ok för Marcus, det har funnits andra grejor som tagit över frustration. Men nu det senaste har man märkt en ny tendens. Att vräka i sig allt bröd innan soppan eller innan teet, eller att äta all choklad på en gång, hushålla, vad är det?? Jag vill gärna äta lite o lite, ha lite bröd Till soppan och spara lite choklad till senare – en just nu omöjlighet. Jag har fått börja lägga undan man till mig själv för att ens få något. Att låta ett paket kex ligga i Marcus väska är mycket riskabelt. Kan det vara en bieffekt av att inte snusa???

Från Khorog kunde man välja på tre dalar att köra upp i; antingen följa den “stora” M41, Shakhdara eller Wakhan. I denna lilla sektliknande värld av touringcyclister så finns det saker vissa anser att man “ska” göra. I Dushanbe (starten på Pamir) så skulle alla ta den längsta och mest krångliga vägen, och Wakhan-dalen såklart. En vecka senare i Khorog då vägvalet skulle ske så skulle alla plötsligt ta M41, haha. Antingen skyllde man på magsjuka eller bara att man var så trött på dålig väg, vi tror det senare. Shakhdara-dalen blev det i alla fall för oss, den gyllene medelvägen. Första halvan ok väg, andra halvan skit, men genomgående vackert landskap. Sedan anslöt vi till M41 igen och kom upp på “platån” och trampade mot metropolen Murghab. Första byn på vägen var Alichur, och här såg man skillnad på folket för första gången. Här såg alla mer Mongoliska ut, tjocka i ansiktet, smalare ögon och fint svart hår. Tydligen är det mest Kirgizistan-folk som bor uppe på platån, okänd anledning. Männen hade lustiga hattar på sig, och färgen indikerade om man var singel eller upptagen fick vi veta. Här bodde folk även i Yurtar, runda tältliknande byggen, täckta ned vävda mattor och filtar. Murghab sedan, huvudstaden uppe på platån, metropolen… eller staden som gud glömde. Down town bestod av två rader med containrar som var små butiker, faktiskt en ok Bazaar för vi handlade upp ett bra lager. Pamir Hotel var givet att vi skulle bo på. Där bodde andra cyklister, motorcyklister liftare m.fl. Mycket turism för att va en sådan by.

I skrivande stund är vi i Sary Tash och äter lite enkel frukost på ett Guesthouse. Senare drar vi vidare mot Osh!

Annons

IMG_8094 IMG_8095 IMG_8096 IMG_8097 IMG_8098 IMG_8099 IMG_8100 IMG_8101 IMG_8102 IMG_8103 IMG_8104 IMG_8105 IMG_8106 IMG_8107 IMG_8108 IMG_8109 IMG_8110 IMG_8111 IMG_8112 IMG_8113 IMG_8114 IMG_8115 IMG_8116 IMG_8117 IMG_8118 IMG_8119 IMG_8120 IMG_8121 IMG_8122 IMG_8123 IMG_8124 IMG_8125 IMG_8126 IMG_8127 IMG_8128 IMG_8129 IMG_8130 IMG_8132 IMG_8133 IMG_8134 IMG_8135 IMG_8136 IMG_8138

 

text: Linda, kontrollerad av: Marcus.

Linda och Marcus
Vi är två landsvägscyklister som valt att ge oss ut på ett stort äventyr. Vi har tidigare båda varit tävlingsaktiva, men i år väntar något annat. Planen är att resa på cykel, med tält, sovsäck, allt! Det är inte vår första resa, men den största hittills för oss. Resan börjar i Maj och vi startar där vi bor - Göteborg. Prag, Mt Blanc, Tour de France, Mostar, Draculas slott, Istanbul, Stan-länderna, Pamir, Dubai är bara några av våra delmål, och här kan ni följa oss på det stora äventyret. Jobbigt? Sunkigt? Jajamen, men samtidigt så kan livet inte bli mer spektakulärt och enkelt på en och samma gång!

2 kommentarer

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Annons

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.