Jag har spenderat några dagar hemma hos mamma och pappa i Småland och liksom resten av Sverige (att döma utifrån alla semesterbilder på sociala medier iallafall) har det varit strålande sommarväder med sol och högsommarvärme. Härligt såklart men alldeles för varmt för att orka träna, åtminstone för mig som är känslig för värmen och inte orkar göra mycket annat än att bada och hålla mig i skuggan. Jag gjorde ett tappert försök att cykla en tur på Mtb:n med pappa men det slutade med att mamma fick komma och hämta upp mig med bil, alldeles yr och trött efter bara någon mil.
Därför blev jag verkligen glad när Sandra slängde ut frågan på Facebook om någon var sugen på att nattcykla! Är det någon gång man ska vara uppe hela natten är det ju såna här fina sommarnätter, och det bästa sättet att spendera natten måste såklart vara med cykling!
Sagt och gjort, jag packade ryggsäcken med kaffetermos, ostmacka, badkläder, armvärmare och förstärkningsjacka, satte på lyse på cykeln och så mötte jag upp Sandra klockan 22.00 på Evedals badplats. Solen höll precis på att försvinna bakom horisonten och himlen var vackert rosafärgad när vi trampade iväg ut på vårt nattliga äventyr.
Hur länge vi skulle vara ute hade vi inte riktigt bestämt men det fanns i bakhuvudet att du det skulle vara häftigt att vara ute till solen börjat gå upp igen. Vilken tid det var hade vi dock inte riktigt koll på men vi tänkte att vi tar det som det kommer och så får vi se hur länge vi orkar.
Vi började med en sväng runt Hissö på fina, lite småtrixiga stigar längs med vattnet. Halvvägs träffade vi på två killar som satt vid lägerelden och skulle ge sig ut och fiska gös. De tyckte nog att vi var lite smått galna men önskade oss lycka till. Vi fortsatte på cykelvägar och stigar förbi Kronobergs slottsruin och vidare genom skogen.
Plötsligt får vi en ordentlig överraskning när det hänger en uppstoppad overall från ett träd vid stigen! Förmodligen kvarlämnad från någon spökrunda. Lite smått chockade trampar vi vidare, och nu känns det verkligen som ett litet äventyr vi är ute på.
Sommarnatten blir snart lite kylig men det är mest skönt och det känns häftigt och lite lyxigt att cykla runt med i stort sett varenda stig och väg helt för oss själva. Det är också en speciell upplevelse med mörkercykling när det enda man ser är det som finns precis framför i lampskenet och resten är alldeles mörkt. Mörkt och helt tyst.
När klockan börjar närma sig 01.00 stannar vi till vid Sundet, en bro mellan två sjöar, och jag plockar fram kaffetermosen och smörgåsen och njuter av fikapaus i månskenet. Sandra är inte lika avslappnad utan sitter och kollar efter alla spindlar som kryper runt på bron. Jag tycker hon är supercool som kom på idén att nattcykla när hon är rädd för både spindlar och mörker och dessutom cyklar på en endurocykel som inte passar speciellt bra för långturer. Jag som cyklat en massa långpass senaste tiden, har en 29″ hardtail MTB och älskar att vara i skogen har det hur enkelt som helst i jämförelse. Vi googlar tiden för soluppgången och får fram att det är klockan 04.46. Det känns väldigt länge tills dess men vi slår fast att det nog måste börja ljusna minst en timme tidigare.
Vi cyklar vidare och hinner prata om allt möjligt men återkommer då och då till att det faktiskt är rätt häftigt att vara ute och cykla runt såhär mitt i natten trots att vi båda börjar bli lite småtrötta.
Klockan börjar närma sig 02.00 och plötsligt stannar Sandra och säger att hennes ena pedalarm håller på att lossna. Men efter lite mekande i skenet av en lyktstolpe så kan vi fortsätta trampa ett tag till. Denna proceduren får vi sedan upprepa en gång till men sedan sitter cykeln ihop så pass att Sandra åtminstone kommer kunna cykla hela vägen tillbaka.
Runt klockan 03.00 bestämmer vi oss för att ta ett varv på El Plomo, en rolig och lite teknisk MTB-slinga i Fyllerydsskogen med snyggt byggda spänger, doserade kurvor och ett par hopp (som Sandra flyger över medan jag kör fegis-alternativet bredvid!). Tröttheten försvinner åtminstone tillfälligt av den roliga cyklingen och när vi kommer ut från skogen så ser vi faktiskt att det börjat ljusna på himmelen! Vi styr tillbaka mot Evedals badplats och jag passar på att ta ett nattdopp i det varma vattnet medan himlen sakta färgas rosa av soluppgången.
Efter 5.5 timmars cyklande runt på stigar, skogsvägar och cykelvägar i Växjö så säger jag hejdå och godnatt till Sandra och trampar hemåt, smyger in i huset och kryper ner i sängen, trött men mycket nöjd efter en alldeles fantastisk julinatt.
