Ett halvmarathon på nationaldagen – Ekebyloppet 2016
Jag är en person som oftast planerar min tid noggrant och långt i förväg, men då och då händer det att jag får ett ryck och gör spontana grejer också. Som till exempel att springa ett halvmarathon två dagar efter ett 16 mils cykellopp (ett inlägg med massor av bilder från ett fantastiskt Siljan runt kommer för övrigt under morgondagen!). Jag såg en flyer om Ekebyloppet i Uppsala när jag var och handlade förra veckan, och tyckte att det lät lite lockande med 21 km löpning i terräng. Jag bestämde mig för att vänta och se om benen kändes pigga efter helgens cykeltripp i Dalarna och i sånt fall efteranmäla mig på plats. När nationaldagens morgon bjöd på strålande sol och hyfsat fräscha ben bestämde jag mig för att köra.
Förutom 21 km klassen Ekebyloppet Challenge så kunde man även välja på 5 eller 10 km och dessutom fanns ett barnlopp. Efteranmälan var smidigt ordnat direkt på plats hos funktionärerna från arrangörsklubben OK Linné, och därefter bjöd Friskis & Svettis på en glad och peppande uppvärmning. Jag har verkligen inte lagt ner några mängder av träningstimmar på löpning, det blir nån runda eller två i månaden men inte mycket mer än det. Så jag bestämde mig för att ställa mig långt bak i startfältet, försöka hitta ett lagom lugnt tempo och hoppas på att orka hålla det hela vägen.
Första delen av banan gick på lättsprungna cykelvägar som började med asfalt och snart övergick i grusväg. Efter några kilometer bar det av in i skogen och banan blev mer och mer teknisk och även ganska kuperad. Kul att springa på små stigar med spänger, stenar, rötter och omkullfallna träd men också rejält ansträngande. Dessutom började solen värma på ordentligt och sträckan mellan vätskekontrollerna kändes oändligt lång. Men jag avverkade ändå kilometer för kilometer och det var inte förrän sista 5 km som det började bli riktigt jobbigt och ta emot ordentligt i uppförsbackarna. 3 km från mål kom en vätskekontroll där jag svalkade mig med lite vatten över huvudet och drack en mugg med saft som gav mig lite välbehövlig energi för att orka sista biten in i mål. Känslan när man inser att det inte är mer än ett par kilometer till mål och att man kommer klara av att springa hela vägen är riktigt härlig. Sista biten innan mål blev vi löpare påhejade av en trumorkester och massor av glad publik, självklart orkar man trycka på lite extra och spurta in i mål då! Så fort jag passerat mållinjen kände jag hur trött jag var. Värmen och ansträngningen hade verkligen tagit ut sin rätt. Jag fick ligga i skuggan och dricka apelsinfestis och äta banan en bra stund innan jag orkade promenera tillbaka till bilen på stela ben men väldigt nöjd med dagen.
Min tid blev 1.56.07, ca 5.30 min/km och minsann en 16:e plats av 55 i damklassen. Det är ju rätt kul att springa ändå, åtminstone efteråt! Vi får se om det blir några mer löparutmaningar i sommar. Jo, ett lopp har jag faktiskt anmält mig till – Midnattsloppet i Stockholm den 13 augusti. En riktig löparfest men som blev en skräckupplevelse för mig förra året då jag mådde fruktansvärt illa nästan hela loppet och kaskadkräktes i en buske direkt efter målgång, usch! Så i år ska jag minsann ha revansch och njuta av den grymma stämningen med all musik och alla löpare. Jag råkade visst anmäla mig i startled för under 50 min (10 km), så det kanske är dags att försöka få till åtminstone ett löppass i veckan. Men jag lovar inget, det är ju väldigt kul att cykla också!