Ottarsloppet 2016 – 22 km löpning, 50 km MTB och 53 meter skidor!

I torsdags var det dags för Ottarsloppet i Vendel, ca 3 mil norr om Uppsala. Ottarsloppet har arrangerats av IK Rex på Kristi Himmelsfärdsdagen varje år sedan 1969. Från början bestod Ottarsloppet av en löptävling i Vendelåsen, och sedan 2010 har även en mountainbike- och skidtävling blivit en del av Ottarsloppet. För den som är ute efter en rejäl utmaning finns idag även en multisportklass som kombinerar löpning och mountainbike.

Jag kikade på anmälningslistan förra veckan och såg att det var väldigt få anmälda tjejer till den långa multisportklassen (22 km löpning och 50 km MTB) och vips hade jag skickat in en anmälan, trots mina väldigt lätträknade löppass de senaste månaderna… Äh, va tusan, jag resonerade så att om jag springer sakta så kan jag skylla på att jag ska cykla efteråt, och om det inte går så bra på cyklingen så kan jag ju skylla på att jag faktiskt har sprungit innan…och “det som inte dödar…” och så vidare, bara att köra helt enkelt så får man se hur det går!

Men vänta nu, tänker ni, läste jag just skidtävling??? Jo, det är faktiskt sant. Snö sparas från vintern och kvällen före loppet lägger man ut snön och drar två skidspår där det sedan körs en skidsprint med kvalheat och finaler. Så givetvis var jag ju bara tvungen att packa ner skidor, stavar och pjäxor också, skidåkning i maj kan man ju bara inte missa! Någon skidsprinter blir jag nog aldrig men det var riktigt kul att staka 53 meter i korta tights, sol och 20 graders värme!

Sen var det dags för löpning! Förutom att jag inte är alls van att springa så långa distanser så var jag lite orolig över hur jag skulle klara av värmen. Vädret var fantastiskt med strålande sol men att springa i värme är inte min starka sida. Jag hade som plan att gå ut i ett väldigt lugnt tempo och bara försöka hålla en jämn fart hela vägen. När startskottet gick försvann största delen av startfältet snabbt iväg och jag fokuserade bara på att hitta min egen takt. Efter ett par kilometer på grusväg gick banan in i skogen och det var hur mysigt som helst att springa på de mjuka, fina stigarna. Jag hade musik i öronen och bara njöt av att ta mig fram i skogen i min egen takt, nu var jag dessutom helt ensam då de flesta löparna redan var långt före mig. Vid varje vätskekontroll tog jag ett par muggar vatten och hällde över huvudet, det tycker jag funkar riktigt bra för att svalka sig. Banan var fin och omväxlande med stigar, skogsvägar och grusvägar. Ända fram till runt 17-18 km kändes löpningen förvånansvärt lätt trots att det var en hel del långa uppförsbackar. De sista kilometerna började jag känna mig mer sliten men eftersom det inte var så långt till mål så var det ändå lätt att hitta motivationen att fortsätta. Efter 22.5 km löpning var jag i mål, jag hade ett snittempo på ungefär 5.40 min/km vilket jag var jättenöjd med med tanke på banan, min nästan obefintliga löpträning och att jag dessutom hade ett MTB-lopp som också skulle klaras av!

Efter någon timmes vila där jag fokuserade på att äta och dricka ordentligt så var det dags att byta om till cykelkläder och göra sig redo för MTB-loppet! Nu hade även en massa cykelkompisar kommit till Ottarsborg och vi hade det riktigt trevligt i vårt UNT Bike Weekend-tält där vi hade gjort i ordning en “lounge” med brassestolar, sportdryck, chips, bullar och godis. Fika är ju som vanligt en viktig del av cykling! Det var också premiär för Team Skandisloppet, UNT Bike Weekends eget cykelteam! Riktigt snabba och snygga var dom!

Banan var i stort sett samma som för löpningen men nu var det två varv som gällde. Jag kan säga att benen inte var jättepigga efter förmiddagens dryga halvmarathon… Jag ställde mig ganska långt bak i startfållorna vilket gjorde att det blev en hel del köbildning och mycket cyklister i spåret första delen av loppet. När vi kom ut på grusvägarna så försökte jag trycka på för att komma förbi några men jag insåg ganska snart att löpningen hade satt sina spår och det fanns inte alls samma tryck i benen som i vanliga fall. Det kändes lite tråkigt men samtidigt hade jag ju inte kunnat förvänta mig så mycket annat. Bara att hitta ett lite lugnare tempo som benen accepterade och sedan trampa på. Vid varvningen stod superschyssta Ubbe och langade en ny flaska sportdryck och några peppande ord, och jag gav mig ut på varv nummer två. Nu hade startfältet glesats ut och jag kunde hitta ett bättre flyt i cyklingen när det inte var så många andra cyklister framför. Dessutom hade den värsta stelheten försvunnit ur lårmusklerna och det var faktiskt riktigt kul att cykla även om det inte gick i något rekordtempo. Efter drygt 2.5 timmar i skogen kunde jag korsa mållinjen grymt nöjd med dagen.

För min del var det premiär på Ottarsloppet och jag tycker verkligen IK Rex har gjort ett kanonjobb för att få till ett riktigt trevligt arrangemang. Jag kommer gärna tillbaka fler gånger, men vi får se om det blir multisportklass igen eller om jag nöjer mig med bara cyklingen nästa gång! 🙂