Imorse vaknade vi tidigt efter en natt på färja mellan Polen och Sverige, mer eller mindre utsövda. Själv tyckte jag att det var alldeles för tidigt och gungade för mycket för att jag skulle få i mig någon frukost, så det blev direkt ner till bildäck för att hämta cykeln.
Skönt att vara på svensk mark igen, men var är sommaren? 14 grader, nordlig vind, ingen frukost och lätt illamående efter båtresan gjorde att jag inte kände mig på topp när vi började cykla från färjeterminalen i Ystad. Räddningen blev vår teammedlem Lars snälla föräldrar som stod på vägen efter en mil med nybakade kardemummabullar och saft. Det smakade helt fantastiskt och så småningom återkom lite energi i kroppen.
Vi kämpade på mil för mil i den ganska tuffa skånska blåsten och idag längtade vi nog till målet lite extra mycket allihopa. Plötsligt hade vi missat första depåstoppet och kört flera kilometer för långt. Vi var trötta och hungriga och inte speciellt sugna på att vända och cykla tillbaka. Som tur var kom vårt serviceteam Jim och Lotten med lite bananer, bars och yoghurt så vi orkade fortsätta trampa vidare. Det märks att alla är slitna nu, långa stunder kan det vara helt tyst i klungan och alla bara trampar på fokuserade på uppgiften. Nu har vi faktiskt cyklat 6 dagar i rad mellan 13 och 18 mil varje dag och det är klart att det börjar kännas ordentligt.
Med ett par mil till mål stod Jim och Lotten vid vägen igen med pizza och cola! Så gott och välbehövlig energi som gav oss krafter att cykla sista biten till Helsingborg. Dagens etapp landade på 14 mil och vi har nu avverkat ungefär 90 mil totalt.
Imorgon är det dags för finalen, sista etappen till målet i Varberg! Hoppas vi ses där!
