I söndags arrangerade Knivsta CK sitt motionslopp Thunmansvängen. Banan är 75 km och går på trevliga landsvägar runt Knivsta, och loppet har en mysig och avslappnad inramning utan tidtagning och föranmälan. Jag var på plats redan ett par timmar innan start för att hjälpa till med anmälningarna. Det dröjde inte lång stund innan första cyklisten droppade in och snart ringlade kön lång till anmälningsbordet. Vi kunde räkna in nytt deltagarrekord för Thunmansvängen med över 100 startande, kul!
När starten gick så bestämde jag mig för att försöka hitta något lite snabbare gäng och få till några mil med lite mer fart i benen. I början av loppet blev det lite ryckigt och hetsigt när alla skulle försöka hitta bra klungor men så småningom lugnade det ner sig och jag låg tillsammans med ett 20-tal andra cyklister som höll ett lagom tempo runt 34-35 km/h. Det var ganska mycket motvind i början så det sög lite i benen men jag kände ändå att jag hängde med bra. Efter 15 km blev det plötsligt en ordentlig fartökning i klungan när ett par starka grabbar kom upp i täten och drog upp tempot till runt 39 km/h. Mjölksyran slog till direkt i låren av den plötsliga tempoökningen och jag hade inget annat val än att släppa gruppen.
Det kändes lite surt till en början men snart var jag istället väldigt tacksam att jag inte orkat hänga på när det blev en krasch i klungan jag nyss hade släppt och jag såg tre cyklister volta ner i diket. Självklart stannade jag för att kolla hur det hade gått, och som tur var så var det inga allvarliga skador, förutom på en hjälm och en cykel som var redo för skroten. Men materiella skador är ju trots allt väldigt oviktiga i såna här sammanhang. Efter att jag hade ringt efter följebilen till den skadade cyklisten och förvissat mig om att alla mådde okej efter omständigheterna så väntade jag in mina teamkompisar från Ride of Hope och slog följe med dom resten av vägen. Visst är det kul att cykla snabbt, men prattempo och depåstopp med kaffe och kanelbullar är ju aldrig fel det heller, så jag kan inte säga att det var speciellt synd om mig för att jag inte fick köra hela vägen i den snabbare klungan!
