Plötsligt slut på påsken?
Hade en grymt bra dag igår, tokigt fint väder, några av de bästa stigar jag någonsin kört och grym guidning. Vi började som en större grupp men sedan delade vi upp och tillsammans med två andra erfarna cyklister blev det lite högre tempo. Jävligt kul, låg och pressade varandra lite lagom. Idag mötte jag upp en större grupp med hyfsat erfarna cyklister, några bättre än andra men alla var lokala cyklister. Fick möjligheten att köra några riktiga godbitar. Återigen inget som passar en cross countrycykel men tror nog jag körde den roligaste stigen jag någonsin kört… fram till ett plötsligt slut. Det blev en liten vurpa, eller en rätt brutal krock. Rätt fånigt faktiskt då jag innan körde dropp, en del hopp, stenkistor och en hel del efter svenska mått mätt brutala stigar. Men det som fick mig att gå omkull var en ränna till viss del gjord av vatten men sannolikt som ett resultat av att de kört med “motordrivna endurocyklar”. Plötsligt började det ta i mot kanten av spåret och det blev en hyfsat klassisk omkullkörning, det tråkiga var att någon hade ställt ett träd precis där min axel skulle passera och jag klippte stammen 31 km/h enligt min Garmin. Pang sa det och ont gjorde det, riktigt ont!