42 centimeter

Egentligen tänkte jag skriva något om gårdagens spurt. Så jag gör väl det. Attans vad spännande. Får man tro den gode Anders Adamsson så var det 42 centimeter som skiljde framgång från ännu större framgång. Jag pratar förstås om den första målgången på gårdagens Flandern runt där Elizabeth Armitstead spurtslog allas vår egen Emma Johansson som således var några futtiga centimeter ifrån sin karriärs största triumf. Nu vill jag tillägga att hon ändå är en av våra största idrottsmä….kvinnor genom tiderna så ingen skam över henne.

Armitstead var extra snygg då hon vann iförd världsmästartröjan och det var bara den första världsmästaren att vinna för dagen. Det dröjde nämligen inte länge innan det var dags för nummer två då Peter Sagan efter en fantastisk attack lyckades soloköra i mål även han iförd cykelvärldens snyggaste tröja. Nu får det erkännas att jag egentligen hejade lite extra på “Spartacus”, Fabian Cancellara då han gör sin sista säsong och jag unnade honom att bli den förste genom tiderna att ta hem den nu centeeniumfirande tävlingen för fjärde gången. Han närmade sig allt mer mot slutet men Sagan var en ytterst värdig vinnare av ett dramatiskt lopp med både många krascher, fantastiskt väder och belgisk gatsten och branta backar.

Min något mindre dramatiska morgonpendling bjöd däremot på några små betraktelser rörande andra fordon än de tvåhjuliga. Jag var nämligen också ungefär 42 centimeter från något. Nämligen att köra in i sidan på en svart SUV av känt tyskt märke från Bayern. Vi hade olika uppfattning om högerregeln på gamla Norrvägen i Växjö. Han ansåg nämligen inte att den gällde honom.

Det och en liten notering från min sida vid rondellen in mot Folkparken föranledde mig att konstatera att trots de väl tilltagna prislapparna på sagda fordon så verkar inte de mest grundläggande funktioner ingå i baspaketen. Ni vet, som bromsar och körriktningsvisare även populärt kallade blinkers. Den första bilen verkade så stor och tung att föraren inte förmådde bromsa in trots att lagen föreskriver det i dylika situationer när någon närmar sig från växelspakssidan. Tur då att jag har bromsar.

SUV nummer två framfördes av en uppenbarligen stressad kvinna som var nära att krocka med en annan bilist. Hon tyckte inte att det var någon bra idé att meddela resten av världen om sina avsikter att hastigt svänga. Det kan bero på att det inte fanns några händer lediga eftersom en mobiltelefon satt klistrad vid höger öra. I baksätet skymtades två barn. Jag befann mig en bit bort och skakade mest på huvudet.

Nä, nu är det snart kaffedags här. På återhörande kära medmänniskor!

/ J – nöjd med att vara velocipedryttare