Ljuset i slutet av tunneln var karbidlyktan jag bar som dinglade när jag raglade baklänges in i mitt eget mörker. Livsspeleologi
Livet i repris. Den dåliga sorten, den sorten som går på alla kanaler när det är lågsäsong. Inte klassiker utan usla massproduktioner i tvivelaktig upplösning.
Sånt är livet sjöngs det. “Så mycket falskhet bor det här”. Schlagersanning som övergår i existentiell faktiskhet. Lögner äter förhållanden.
Hoppet och fjolårslöven smulas till brunt stoft under grova kängor för att multna och försvinna. Inget gror ur den askan.
/ J – ägare av sorg
1 kommentar
Lämna en kommentar
Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.
Vi har rätt till vår sorg och måste våga vila i den för att sen ta oss upp, ut vidare. En vän jag inte längre har sjöng ovan där när jag sjöng sånt är livet typ ovan där… sånt är livet parallellt får du ut något av det.?…”så håll i vännen som du har kär”…en ny morgon randas…kram