Jag tittade ut genom fönstret i morse. Där var den – snön! Av somliga efterlängtad och av andra fruktad. Själv är jag inte överdrivet förtjust det måste medges. Men jag tog på mig vicevärdshatten och gick ut och skottade i förebyggande syfte utanför återvinningsrummet så inte någon ålderstigen granne ska slå ihjäl sig.
Sen satte jag mig här framför datorn med en varm kopp kaffe lyssnandes på Thorbjörn Risagers “Long Forgotten Road” och skänkte en tanke till de stackare eller snarare halvgalningar som trampar runt Vättern idag.
Det är nämligen dags för världens första och enda Vätternrunda i “Winter edition”. Jag har en cykelkompis som trampar runt där tillsammans med fyrtiotalet andra.
Till en början såg vädergudarna ut att vara ytterst nådiga. Sen ändrade de sig, troligtvis vaknade de på fel sida och beslöt att att någon form av blötsnöstorm var lämpligt. Prognosen bjuder på riklig nederbörd och friska vindar.
Som om 300 kilometer inte är långt nog i kallt väder.
HEJA, ALLEZ Glenn!
Nu skall jag ta mig en kopp kaffe till. Troligen sticker jag inte ut näsan utanför dörren mer idag.
/ J – idag soffcyklist
