Nu skriver vi första december. Då går det onekligen inte förneka att vintern är här åtminstone kalendermässigt. Det “lackar” som det heter även för en julallergiker.
Detta trots att en för dagen strålande sol gör sitt bästa för att bringa en smula ljus i tillvaron vilket sannerligen kunde behövas efter de mörka dagar som varit.
Morgonpendlingen blev mer spännande än tänkt var. Det som såg ut som fukt på vägen var inte riktigt det.
Redan i första kurvan höll det på att gå åt skogen. Tog svängen som jag brukar och glömde bort att det var förkylningsveckor bort sen jag cyklade sist.
Tjohoo – akrobatik och morgonstretch, allt i ett!
Allt som glittrar är inte guld. Somligt är blankis. Jag slog mig inte, inte så mycket i alla fall. Sentensen får bli att man inte skall ha bråttom, inte till jobbet i alla fall.
Saliga äro de saktmodiga ty de skola besitta jorden.
/ J – morgonakrobat
