Jag har klåda. Inte kli utan klåda från helvetet. Inte längre bara på insidan utan nu även på utsidan. Såpass att jag nödgats uppsöka läkare. Jag har dragits med det en längre tid men orsaken till att jag skriver om det är att det för första gången har börjat få det när jag tränar. Tiden efter uppvärmning, precis när man blivit varm och kroppens kylsystem tycker att det är dags för lätt svettning. Då börjar det och det är inte behagligt kan jag säga.
Enligt läkaren är det något besläktat med nässelutslag. Det har förstås ett långt latinskt namn jag för stunden inte kan erinra mig.
När Stina, som damen i vit rock heter ropade upp mitt namn sade jag “vad det än är så är det Boogiens fel”. Hon lyfte ett rätt välmanikyrerat ögonbryn och tittade frågande på mig. Förklaringen var enkel, “Blame it on the Boogie” spelades i väntrummet.
Läkaren hade andra teorier om uppkomsten och framstod som kompetent, fast liten. Mycket kunnande i kompakt förpackning kan konstateras. Och i en förpackning fick jag även med mig medicin hem. Nu skall det antihistamiseras dagligen. För att bli kvitt allergin mot mig själv får jag förmoda.
Och min cykling, tja den är satt i pausläge för stunden. Jag lyfter skrot. Fast hösten är där ute runt hörnet och pockar på uppmärksamhet som en kelen hund.
/ J – självallergisk
