Hjärnan är en fascinerande historia. Bra att ha för det mesta, ivägen ibland. Ni vet, när man tänker för mycket! Under gårdagens tur funderade jag däremot över hur minnet fungerar. Jag vet inte om det gäller för alla eller om det är bara jag. Men jag kan faktiskt komma ihåg stigar jag cyklar ofta ned till minsta sten och rot av betydelse för framfarten.
Tydligen gäller detta även landsvägscykling. Att man kommer ihåg de där vidunderliga bergspassen på träningsresan till Alperna, Pyreneérna, Mallorca eller valfri destination kanske inte är konstigt. Det är liksom förståeligt om de scenerierna etsar sig fast.
Men uppenbarligen gäller det även grå landsvägar med snårskog på sidorna. Under vägs gång kom jag på mig själv med att minnas krökarna, krönen och raksträckorna trots att de är föga upphetsande. Inga bergsmassiv, forsar och dalar så långt ögat når. Bara hederlig vanlighet.
Jag tänkte mig därför ett litet test. Tyvärr inte applicerbart på alla läsare eftersom det förstås kräver att man cyklat samma väg vid åtminstone ett tillfälle. Men Växjönejdsbaserade cyklister kan ta en titt på nedanstående bild!
En tämligen anonym bit väg utan särskilda kännetecken avbildad på en tafflig mobilbild. Men något säger mig att det finns de som känner igen den ändå. Vart är den tagen?
/ J – letar bland hågkomster
2 kommentarer
Lämna en kommentar
Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.
Mellan Hemmesjö och Bramstorp tror jag bilden finns…..det var första tanken.
Vad synd att det här inte var en tävling den här gången Christer 🙂 Det är nämligen helt korrekt!!