Jag har en längre tid hävdat att det här bakdäcket är slut. Slut som i helt utslitet, passerat bäst före datum och bör gå till cykeldäckens sälla jaktmarker där asfalten är len och svart och alla cyklister väger femtiofyra kilo.
Ändå håller det hela tiden någon mil till. Trots att det körs på grova oljegrusvägar men en tung ryttare ovanpå. Men nu sjunger det banne mig på sista versen. Platt och med så lite gummi i slitbanan att väven snart kikar fram. Innan varje chansartad start görs emellertid en okulärbesiktning för att se om så är fallet.
Däcket ingår annars i ett litet projekt jag drivit över sommaren som har till syfte att slita ut gamla framdäck. De har som bekant en tendens till att slitas mindre än bakdäck och därför hade jag några stycken halvslitna gummiringar som nu avverkats. Det här är för övrigt det tredje för säsongen.
Igår fick det utstå 101 km måndagstur. Sedvanlig förskarv i ensam majestät följdes av gruppkörning med tillhörande spurt in mot stallet i Bergunda innan lugn transportcykling in mot stortorget igen. En nästan incidentfri tur om man bortser att vi som grupp slarvade och höll något för hög fart in mot en högersväng som bara var nästan fri. Det kom en bil, vi bromsade och en gick i backen. Inga skador bortsett från en ömmande höft och lite skrap på ett knä. Inte ens cykeln fick sig några blessyrer.
Kvällen var sagolikt vacker och utmärkt för cykling. Sval luft med mycket syre, vacker solnedgång och inte minst i princip helt vindstilla. Det är inte var dag man upplever det i de här trakterna.
Frågan som dröjer sig kvar är om det var en av de sista sommarkvällarna eller om det ramlar in en brittsommar nu?
/ J – måndagscyklist och slitageoptimerare
#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt
