Jag önskar det gamla året allt ont. Att det dog, inte i frid utan i våndor. Av det kan ni förstå att jag endera är en ond man eller att det gamla året inte behandlade mig väl.
Fördelen med det kan lakoniskt konstateras: Det kan bara bli bättre!
Det första som skall bli bättre är cyklingen förstås. Det är inte alls svårt eftersom det i princip inte fanns någon under 2016.
Noll cyklande ledde också till svagt intresse för allt som finns i sfären kring cyklingen. Händelserna, miljöerna, prylarna och inte minst människorna – cyklismens kärna. Lyckligheten i att frihjula i tillvaron. Något jag aldrig trodde att jag skulle skriva. Därav följde sporadiskt bloggande. Även det ämnar jag ändra på.
De två punkterna får forma ett nyårslöfte i det lilla som lyder:
- Mer cykling
- Mer bloggande
De små orden innehåller dock mer än vad som första anblick kan utläsas. Bakom dem gömmer sig välmående och ett bättre och lyckligare liv. För aldrig är jag så glad som när kroppen mår bra och benen vill färdas i oändlighetscirklar. Dit strävar jag nu och dit kroppen färdas tvingas själen att följa efter.
/ J – önskar död åt det som varit
PS. Jag är gammal nog att våga utfästa nyårslöften. Det finns en period när man inte gör det. Man vill vara obstinat eller möjligen frifräsare och ägnar sig inte åt dylika meningslösa traditioner. Det går över.
