Gorm och jag
Igår fick jag oväntat besök. Gorm stormade in i mitt liv något oförhappandes. Jag bjöd på kaffe trots att jag inte hade det märke som reklamen förespråkar vid dylika tillfällen. Det gick bra ändå.
Sen satt vi där på varsitt håll Gorm och jag. Han röt i sitt hörn av soffan så det mullrade i huset och jag sippade liter mer lågmält på mitt kaffe medan jag stint stirrade på tv:n.

“Sunday Night Football” bjöd på mina favoriter Broncos som mötte hittills i år obesegrade och tillika fjolårets mästare Patriots. Matchen var spännande eller snarare sagt blev det. I snöyran på Mile High Stadium lyckades Broncos efter mycken möda knapra in det försprång Patriots haft hela matchen och segade sig till sist förbi med några ynka poäng. Men i absolut sista och skälvande sekunden kvitterade New England och det hela gick till förlängning. Där lyckades vildhästarna galoppera i mål först. Sen var både de och jag helt slut.

Nu väntar jag mest på att efterdyningarna till min förkylning ska lägga sig så jag kan börja träna igen. Något säger mig att det blir till att ta det lugnt till en början. Axel och nacke är långt ifrån bra än men börjar visa tecken på att ge med sig i alla fall.
Det är allt till att vara lite cykelsugen….
/ J – släpper hästarna fria