Det ser inte alltför ljust ut. Vare sig ute eller i mina tankar rörande min personliga måndagsturspremiär. Den skulle äga rum ikväll klockan arton var det tänkt. Men sist skrev jag länge och väl om vådan att cykla i allt för kylslaget väder och idag är det värre. Det som tillkommit är regn. Av den verkligt iskalla sorten. Den sorten som är blötare än vanligt regn, som har konsistens och låder vid kroppen.
För tillfället ligger temperaturen runt nollan och ett kallt snöblandat regn utgör fonden för den här måndagen i nådens år 2017. Det blåser åtminstone inte men det kommer att ändras om man får tro SMHI, 5-6 m/s med upp till 13-14 m/s i byarna är lovat till ikväll. Det innebär friska vindar.
I min förra text lovade jag dyrt och heligt att inte bege mig ut på längre turer i dylikt väder eftersom det helt enkelt inte är trevligt. Frågan är också hur mycket träning det ger förutom för pannbenet som växer sig tjockt och frodigt. Den tredje komponenten utöver cykelglädje och träning är social interaktion men den riskerar att begränsas till kommentarer om vädret som sedan övergår i muttrande över detsamma.
Dessvärre har jag ytterst svårt att se hur jag skall klara av ett minimum av åtta mil plus en stunds umgänge på runt en timmas tid. Det är vad jag har att tillgå innan jag kommer att bli blöt och börja frysa på riktigt.
Alternativt förser jag mig med vad kläder jag har och trotsar allt – vädret och mig själv. Men just nu ser det inte upplyftande ut – vare sig på himlen eller intressefronten.
/ J – mannen som tvekade två gånger
