Kampen är intensiv innan pausvila. Inte minst i de amerikanska fotbollsmatcher jag följt på sistone eftersom det närmar sig slutspel i NFL och konkurrensen om de sista platserna är hård. Det är synd bara att mitt favoritlag Broncos spelat uselt. Det gäller livet också. Kampen hårdnar innan vila.
Men inte här och inte nu. Här råder inget kamptillstånd vare sig själsligt eller fysiskt. Allt tränande är satt på undantag och istället odlas lika delar krämpor och gott humör. För ovanlighets skull går de två att förena och de växer parallellt. Det har aldrig hänt förut.
Allt i väntan på det nya. Det nya året och den nya tiden. Den som kommer efter. Efter vad kan undras och jag blir inte svaret skyldig. Det som är nu svarar jag!
Fördelen med bottnar är att det bara går att blicka uppåt när de väl nåtts säger de hurtiga. Fan vet replikerar jag och erinrar mig alla småländska gölar och tjärnar från barndomen med dubbla eller fler bottnar. Den ena mörkare och dyigare än den andra. Fan vet.
I det här fallet gäller det dock. De dagliga promenaderna skall övergå i träning som skall övergå i motion som skall övergå i min älskade cykling.
Men nu skall det vilas inför nästa drabbning, nyårsafton.
/ J – sammanfattande
