Den egentliga nyttan av att vara nyttig kan kanske diskuteras. Men så kände jag mig i alla fall i måndagskväll, nyttig. Lite hurtigt tänkte jag mig att den här måndagen var speciell. Att den markerade starten på resten av mitt liv. Pretentiöst, javisst! Men någonstans måste det börjas. Tyvärr har jag varit sjuk, ja eller snarare förkyld ett tag vilket givit mig några ofrivilliga vilodagar. Dags att kompensera det var tanken.
Dagen började med sommarvarm sol och en väldigt kalorisnål frukost bestående av ett glas vatten. Mest beroende på att jag inte var hungrig. Pendelturen som följde var riktigt skön. Underbar temperatur och inte för mycket trafik. De bilar som interagerades med uppträdde artigt och så även jag. Frånvaron av hytta nävar var påtaglig.
Väl hemkommen slogs följe med min blivande bättre hälft för en runda på Mountainbike. Enklare runda i lågt tempo bara för att av njuta av världen och vädret tillsammans. Inspirerad fortsatte jag ytterligare en vända på egen hand. Det blev ren stig för att öva lite teknik när jag ändå var ute. Men herrejäklar vad trött jag var. Sol, frånvaron av form kombinerat med hård träning tidigare på dagen tog ut sin rätt.
Måndagen kan således sammanfattas:
- Lågkaloridag (1 banan till frukost, ännu 1 banan till lunch, het grönsakswok)
- Pendelcykling till och från jobb
- Transportcykling till och från träning
- Lååångt gympass
- Motionscykling med sällskap
- Motionscykling i ensam majestät
Jodå, en rätt ok dag sett ur såväl energi- som motionssynpunkt. Det kanske är rätt väg att gå eller snarare cykla?
/ J – blivande hurtbulle?
