Fram tills nyligen har hösten varit tämligen ohöstig i de här trakterna. Först var den varm och torr. Sen ändrade inte löven färg på ett tag och satt dessutom kvar på träden länge. Synnerligen okaraktäristiskt och en smula förvirrande för mig. Förskjuten höstdeppighet.
Nu är ordningen återställd. Det är inte varmt längre och för några veckor sen fick jag det första gula lövet mitt i pannan när jag trampade i godan ro och nu väller det in höstfoton på sociala medier, det ena vackrare än det andra. Noterar i förbifarten att antalet duktiga fotografer ökat. Och den mentala höstsänkan är här med full kraft.
Idag känner man igen sig i tillvaron. Tämligen jämngrå himmel där någon form av ljus försöker bryta igenom vid horisonten. Luften är så fuktig att en och annan droppe formerar sig och ägnar sig åt fritt fall utan fallskärm. Marken är så blöt att den förmår skita ned min cykel om jag utmanar den med en tur. Allt är jämngrått.
Trots det misstänker jag att det blir något varv på Växjöruntrundan i eftermiddag. Det är nog vad jag hinner innan cykelmöte.
Dessutom ser det faktiskt ut som om det lättar.
/ J – höstar
