Luften den var överallt igår. Så påtaglig och full av nyanser, en del tydliga andra mer subtila.
Men skärpan var där. En vassare luft. Den utgjordes av lika delar syre och vemod. Överdos av båda. Sommaren har uppenbarligen gått hädan utan att jag märkt det. Frid över dess minne men låt oss andas i hågkomst. Under tiden kan man kontrollera sin pulsmätare.
Sen cyklade jag. Mitt i luften och efterhand bildades en bubbla runt mig. En portabel enhet på två hjul. Jag var i den, så jäkla mitt i det går. För en stund tittade jag ut ur min bubbla på torget och sade hej till de andra. Lärde mig att det finns de som dopar sig i veteranklass i NM. Därefter stängde jag dörren till min värld och lät benen snurra.
Hade svårt att hålla tankarna fokuserade på cykling idag. Det brukar vara ett bra tecken. Benen var faktiskt rätt krispiga. Som färsk plocksallad med daggdroppar på. Rätt starka var de. Dessvärre tyngs de ned av kroppen som befinner sig ovanpå. De skulle cykla bättre utan mig, benen.
Rundan gick bra och vädret var fint. Så vackert att det duger som samtalsämne om du möter en främling på bussen dagen efter. På slutet spurt och jag var med. Fast inte, sista backen hängde jag med över utan större problem sen gick det inte längre. Farten gick över femtiosträcket. Magisk gräns, vare sig kraften i benen eller utväxlingen hänger med. Det ena går att byta. Eller kanske båda med tanke på dopingsamtalet. Banankraft hjälper inte. Kemisk banan kanske är svaret.
Mötte även Narcissus. Han och jag speglade oss i bloggen. Fick positiv feedback vilket glädjer. Man får tycka annat, respons gillas.
/ J – luftburen
#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt
