Jag pendlar.
Pendlar till jobbet och med extremiteter, långa ben dinglar. I en pendel går de. Fram och tillbaks, fram och tillbaks och fram igen. Eller kanske upp och ned. Som vägarna, gatorna och stigarna. De går upp och ned. Just nu upp.
De blir extra märkbart när man är tung. Tungsinne är annars svårare att bära och är jobbigare än vikt.
Av vikt är du kommen eller snarare av vikt är att växlarna fungerar. Särskilt när formen är frånvarande. Jag konstaterar att min form är nästan lika rund som ett hjul.
De är närvarande. De svischar försynt. Även de rör sig i en pendelrörelse, fram och tillbaks, fram och tillbaks.
Är de skeva undrar min lätt överhettade hjärna. Nej det är äppelkompott som spelar in. Det är ett fruktigt år i år och lite av den har fallit. Fallit in i mitt hjul och nu i mitt medvetande. Stoppet kommer välkommet och jag avlägsnar äpplet som visar sig vara ett päron. Inget går att lita på nuförtiden.
Återupptar min färd från nuet in i framtiden via en högersväng in på kungsvägen.
/ J
