Måndag innebär förstås måndagstur. Men om den ämnar jag inte förtälja utan mer om väder, vind och klimat. Närmare bestämt trafikklimat. Det är inte alltid det stormar. Vanligtvis när jag tar upp ämnet är det för att spy galla och okvädingsord över de som betett sig som veritabla arslen. Men inte den här gången! Omväxling förnöjer som bekant.
Eftersom vårvädret behagade visa sig från sin allra bästa sida den här dagen beslöt jag att köra en “förskarv” solo på några mil. Under den här lilla turen inträffade ett par tre episoder där någon skulle kunna ha blivit en incident. Men så blev det inte.
Den första var en situation där jag kom farandes på en cykelväg mot en korsning där en bil kom från vänster. Vad han missade, förutom mig, var de mycket tydliga “hajtänderna” målade i backen varpå han körde ett par meter rakt ut i cykelvägen. Det tvingade mig att väja kraftigt åt höger för att inte bli påkörd. Farten var dock låg och utrymme fanns. Jag sade inget men vände mig om tittade länge mot honom genom solglasögonen funderandes på om högerregeln inte gäller bilar. Femtio meter senare svänger jag vänster vid en överfart nära en cirkulationsplats och korsar då bilens färdväg. Då han nu kommer från höger stannar jag. Det gör även bilen och föraren vevar ned rutan. Skit också hann jag tänka eftersom jag var på gott humör och inte kände för att bråka med någon och särskilt inte ta den eviga “cyklar i trafikendiskussionen” som tycks vara ett favoritämne hos många. Men icke då. Han vevade ned rutan för att be om ursäkt! Föraren var ytterligt ångerfull för att han missat mig och skrämt mig och lovade att vara mer uppmärksam framöver.
Hur skall man kunna bli arg på en människa som tar sig tid att stanna och be om ursäkt. Det blir man inte, tvärtom hälsade jag glatt tillbaka och vi önskade varandra fortsatt trevlig färd.
Strax därefter träffade jag på en mor med barnvagn, ytterligare två barn och hund. Hon samlade ihop sin flock, bad hunden att gå åt sidan vilket den gjorde och förklarade för barnen att man måste vara uppmärksam eftersom det kan komma cyklar på den här vägen. Ännu en med- istället för motmänniska i världen! Inget löpkoppel tvärs över vägen. Även vi hälsade glatt på varandra.
På vägen in mot torget skedde den tredje episoden. Den här gången var det ett möte mellan mig och länstrafiken Kronoberg. Det avlöpte mest som så att den vänlige busschauffören stannade in sitt stora ekipage och vinkade fram mig. Jag hade inte förväntat mig det eftersom han inte hade någon skyldighet att göra så och det värmde nästan lika bra som vårsolen.
Sen var det dags för måndagstur. Men det är nu en annan historia
/ J – cykeltrafikanten
