Klättring i +32 grader och fartfylld utförskörning

Destinationen för dagens cykelrunda var Methoni, en liten kuststad som liksom många av de grekiska städerna har antika anor. Methoni har en spännande historia med bland annat en mäktig slottsruin som ligger på en holme utanför staden och nås via en imponerande stenbro. När vi väl kom fram till Methoni så skulle det dock visa sig att jag var allt annat än intresserad av att titta på gamla slottsruiner…

Liksom tidigare dagar så delade vi upp oss efter att vi kommit förbi de mer trafikerade vägarna runt Kalamata så att vi som ville cykla lite snabbare fick dra iväg i en egen grupp. Ganska snart kom vi fram till dagens första klättring som tog oss upp runt 400 höjdmeter. Solen gassade på ordentligt och det var dessutom helt vindstilla vilket gjorde att det blev väldigt varmt. Vi cyklade på och fick några härliga utförskörningar innan vi så småningom närmade oss staden Pylos ca 15 km från Methoni. Utsikten var bedårande vacker ut över det klarblåa havet och öar med häftiga stenformationer. Här någon stans började jag känna att min energi började ta slut så jag tog fram “nödbränslet”, en energigel, och tryckte i mig. Fruktansvärt sliskigt och hälften hamnade på ramen och på mina fingrar som klibbade fast på växelhandtagen. Och inte blev jag så värst mycket piggare heller utan svor mest över hur jäkla jobbigt det var att cykla. Sista kilometrarna ner mot Methoni var det riktigt fin nylagd asfalt och svagt utför men mina ben hade ingen energi att trycka på så jag lät mina cykelkompisar dra iväg medan jag själv rullade neråt i makligt tempo och var tacksam över att det i alla fall inte gick uppför.

Framme i Methoni hittade vi en trevlig restaurang och jag beställde in ordentligt med lunch, nu var det verkligen hög tid att försöka få upp energinivåerna igen. Det smakade fantastiskt gott med nypressad apelsinjuice, grekisk sallad (igen – tror vi har ätit det varje dag!), bröd och grillade grönsaker med tzatziki. Efter att ha vilat en sund i gräset och druckit en kopp kaffe så kändes livet lite ljusare igen och jag var redo att fortsätta cyklingen.

Vägen hem gick över ett bergspass med en drygt 10 km lång klättring. Det var stekhett med över 30 grader varmt i solen och det kändes som att vi cyklade mitt i en öken. Men nu hade jag återfått energin i kroppen så trots att svetten rann och det brände i låren så kändes det roligt att cykla igen.

Efter vi nått toppen väntade en helt underbar utförskörning på breda, nästan bilfria vägar där jag bitvis kom upp i över 60 km/h. Vår schweiziske vän, den före detta proffscyklisten toppade såklart den hastigheten rejält med över 78 km/h! På hemvägen gjorde vi ett stopp vid ett litet grönsaksstånd vid vägen för att köpa några av de goda apelsinerna. Grönsakshandlaren visade sig vara världens snällaste man och ville inte ens ta betalt för apelsinerna. Efter att vi ätit två apelsiner var och dessutom fått flera att stoppa i fickorna så vinkade vi adjö till den snälla mannen och hans söta hund Bella och cyklade sista milen in till Kalamata där vi avrundade dagens tur med en glass från glassbaren.

Det fick bli den avslutande cykelrundan för min del under den här veckan. Den sista dagen har jag ägnat åt att njuta av solen och havet och vila rumpan och benen. Jag summerar en vecka med helt underbar cykling i otroligt vacker och storslagen natur, väldigt lite biltrafik på vägarna och mycket god mat. Totalt har det blivit runt 60 mils cykling för min del och dessutom ungefär ett Mt Everest i höjdmeter, inte så illa! Jag kan definitivt rekommendera Kalamata som cykeldestination om du är ute efter vackra och spännande cykelturer med många höjdmeter och mycket historiska sevärdheter. För egen del skulle jag gärna resa tillbaka igen.