400km brevet igår

Vaknade så där skönt randobakis idag på morgonen. Nöjd, lite dålig vätskebalans, lätt öm i kroppen och seg. Igår körde vi nämligen årets första riktiga brevet, 400km med start och mål i Jönköping. Riktiga för att det är ett ganska stort steg mellan de lite kortare 200 och 300 jämfört med de längre 400 och 600. 300 km har ju väldigt många cyklister kört i samband med Vätternrundan, desto färre har kört de längre distanserna.

Dagen startade tidigt med att mobilen ringde 0420. Havregrynsgröt, ombyte och iväg i bilen till Jönköping. Kaffe och bulle på Statoil och lite snack innan start. Framförallt pratade vi om vädret och om det skulle bli kallt eller inte. Jag hade bullat upp cykeln med kläder för en veckotur. Jag tänkte inte upprepa långfredagens misärrunda med att ha för lite kläder och frysa mig igenom rundan.

0600 startade vi, för dagen 8 cyklister vad som skulle bli en lång dag på cykel. Ganska snart delade det upp sig i två gäng, Team Nidor som ville trampa lite fortare och fyra harar som tog det lite lugnare. Små fina småländska vägar tog oss genom Astrid Lindgrens land till första stämplingen i Vimmerby efter drygt 130km. Här blev det kaffe och macka samt lättnader i klädseln då solen värmde på ganska gott sista milen in mot Vimmerby.

I Vimmerby svängde vi norrut mot vinden på vackra vägar med väldigt lite trafik. Calle “Chipslegs” Andersson hade kameran i högsta hugg större delen av tiden när vi trampade förbi alla vackra platser.

Sista milen in mot Linköping och den hägrande maten möttes vi av snö och hagel. Det blev som väl var inte så mycket och med tomma magar luktade vi oss fram till första bästa pizzeria.

Som tur var skulle vi cykla genom Linköping så det gick ganska sakta när vi trampade igång igen efter maten. Jag brukar inte ha problem med att cykla direkt efter en riktig brakmiddag men igår så kände jag mig illamående och uppblåst hela vägen (6 mil) in till Motala. Den här delen av rundan är helt fantastisk. Vi cyklade längs Göta Kanal på den grusade cykelvägen i strålande solsken. Fantastiskt vacker runda som Marcus knåpat ihop.

I Motala stämplade vi för tredje gången, denna gången på Shell. Fyllde på med mer energi, monterade lampor och klädde på oss för vad som skulle bli en kall natt. På väg ut ur Motala började solen gå ner och vi fick en riktigt vacker solnedgång innan vi passerade Vadstena på väg söderut.

Vi fick göra ytterligare några korta stopp för att ta på mer kläder i takt med att temperaturen sjönk. Min Garmin visade minus 4 grader men då känner den ju av att det är lite fartvind även om det inte gick så fort de sista milen.

Vid 01.30 efter 19,5 timme rullade vi in på Statoil i Österängen. Hon som jobbade på morgonen var nu tillbaka efter några timmars uppehåll för att jobba natten och log glatt och bjöd på kaffe när vi stämplade in våra kort. Det är cyklistservice det. Tiden och snitthastigheten är ju inte mycket att skryta om men vi hade en fantastisk dag, med fika, foto och matpauser längs vägen. Precis som det ska vara att luffarcykla. Att jaga tider och jämföra hur snabbt man cyklat 30 mil det får andra gärna ägna sig åt.