Jag har fixat lite med min TREK Boone. Jag fick problem med händerna under The Transcontinental Race och problemen satt i under ganska lång tid. Det är faktiskt så att jag har lite känningar fortfarande. Tryck på handens utsida samt vibrationer gjorde att jag fick ulnartunnelsyndrom och kraftlöshet i fingrarna. Ulnartunnelsyndrom innebär att nervbanan till lill- och ringfinger hamnar i kläm och fingrarna domnar bort. Jag blev rejält kraftlös och ju längre tävlingen gick ju sämre blev händerna. Jag hade mot slutet svårt att öppna förpackningar, nypa åt runt dragkedjan för att dra upp den m.m. Jag var riktigt nöjd över att jag valde elektriska växlar på cykeln eftersom jag annars hade haft stora svårigheter att växla. Två veckor efter tävlingen ställde jag och min kompis Håkan upp i Rapha 12 Hills och då körde jag med min Cannondale med mekaniska växlar. När jag skulle växla upp till stora kakan fram fick jag ta högerhanden och dra växelreglaget på vänster sida mot mig. Jag var för klen i vänsterhanden för att lyckas. Problemen satt i ganska länge och har gradvis blivit bättre. När jag vaknade hade händerna dragit ihop sig och var i det närmaste knutna. Nu är det mycket bättre och jag har bara lite stickningar/domningar kvar i lillfinger och ringfinger.
För att fixa till de här problemen har jag nu gjort lite förändringar på min cockpit. Till att börja med så har jag bytt ut styrlindan till Lizard Skins tjockaste linda på 3,2mm. För att göra den ännu lite mysigare kompletterade jag med gelkuddar under. Nu går det nog inte att göra den mjukare och jag hoppas att detta kan ta bort lite mer vibrationer och även minska trycket.
Utöver det så bytte jag ut armstöden till tempopinnarna. Tidigare hade jag fasta armstöd från Zipp men de gjorde att det blev snudd på omöjligt att använda den övre raka delen på styret då armstöden var i vägen. Jag hittade fjädrande armstöd från Profile Design och klickade hem dem lite smidigt. Fördelen med dessa är att när de inte belastas så fjädrar de upp tillräckligt mycket för att jag utan problem kan ha händerna under dem. Vips så fick jag ytterligare en position för händerna.
Sista lilla finessen blev flaskstället på tempopinnarna. Jag fick bara plats med 2 små flaskor (2 x 0,5l) på cykeln tidigare vilket stundtals blev lite lite under förra sommaren. Jag fick komplettera med lösa flaskor i tröjans fickor eller i packväskorna. Nu kan jag få med ytterligare en flaska på ett bra sätt och det får plats en stor flaska eller om jag väljer att köra med flaskan med sugrör som medföljde flaskstället. Nu återstår att prova inställningar ordentligt under vårens rundor så att jag får till en bekväm viloposition i tempopinnarna och testa om jag ska köra med sugrör eller vanlig flaska.
Idag blev det ingen cykling. Istället har vi kört mästerskap på jobbet på längdskidor. 15 km klassiskt blev årets längsta skidpass och en jobbig historia. Man blir snabbt dålig på det man inte tränar men det räckte till en silvermedalj.
