Körde årets första tur på racern i söndags och i dag tog jag den till och från jobbet. Rätt mycket roligare att pendla på släta 25mm däck istället för på crossen med dubbdäcken. Det var blött på vägen i morse så det blev lite blött och smutsigt men det var det helt klart värt.
Min racer, en Cannondale SuperSix köpte jag 2007 efter att jag nämnde för min jobbarkompis Mats att det skulle vara kul att köra en Svensk Klassiker. Vi var i omklädningsrummet och hade tränat ett pass löpning när jag sådär i förbifarten sa att det skulle vara kul att ha det som utmaning. Jag hade inte tänkt så mycket på det och hade nog egentligen inte tänkt köra. Mats sade inte så mycket om det utan vi klädde på oss och fortsatte jobba. Om jag kommer ihåg rätt så tror jag att det dröjde en dag innan Mats kom in på kontoret och sade att han anmält vår grupp om fyra man till klassikern. Vi hade förmånen att kunna göra hela klassikern i Försvarsmaktens regi. Arbetsgivaren betalade startavgifter, resor och boende i anslutning till loppen. Ingen återvändo utan bara ta tjuren vid hornen och börja träna och skaffa nödvändiga prylar.
Mats är otroligt beslutsam och han går snabbt från tanke till handling eller från dröm till plan om man så vill. Många är vi som inte gör en plan för att nå våra drömmar utan de stannar vid just drömmar. Jag har försökt lära mig lite av Mats och försöker förverkliga de drömmar jag verkligen vill ska falla in. Mats är nu i full gång med att förverkliga sin nästa dröm att klättra 7 Summits. Med sin beslutsamhet och imponerande drivkraft så kommer han säkerligen att lyckas.
Jag började ganska direkt efter att vi var anmälda leta efter lämplig racer och fick av Arne Sandell på Öster Cykel i Jönköping ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till. Han hade en Cannondale som bara varit med på någon mässa att sälja för drygt halva priset i min storlek. Jag fick en kolfiberhoj med Ultegragrupp, Si-vevparti i kolfiber och Mavic Ksyrium elitehjul till ett riktigt bra pris. Cykeln har hållit otroligt bra för att ha gått så många mil. Jag har inte räknat dem men det lär ju vara några tusen mil. Det enda jag bytt är slitdelar och till i år var jag bara tvungen att smycka ut den med en riktigt fin rampump. Om ni som jag dreglat över bilder från NAHBS så har ni säkert sett att var och varannan skönhet där pryddes av en rampump från Silca. Har man en gång provat att pumpa med den så vill man ju knappast gå tillbaka till en minipump eller patroner.
