Till Berlin och tillbaka med gott sällskap
Hemma och hyggligt återhämtad igen efter årets första riktiga cykeläventyr. Jag tänkte försöka mig på att sammanfatta 150-milsturen i två inlägg där det första kommer omfatta den delen som jag körde tillsammans med Patch och Philip. Andra inlägget blir om min ensamcykling på Rügen, Östersjökusten och genom Danmark. Det kommer också ett tredje inlägg där jag beskriver utrustningen jag hade med mig och lite tankar kring det eftersom det efterfrågades.
Jag slutade jobba torsdag morgon och drog direkt mot Skåne med bilen, parkerade hos en kompis i Bjärred och samlade ihop de sista detaljerna. Bytte tåvärmare mot ett par riktiga skoöverdrag i neopren och packade ner ett par Fjällrävenbyxor för säkerhets skull innan jag trampade iväg mot Malmö och Musette där jag skulle träffa Patch och Philip.
Patch hade jag träffat tidigare, men bara under några kortare möten så vi kände inte direkt varandra och Philip skulle bli en ny bekantskap. Grymt kul att Patch nappade på mitt rop på sällskap här på bloggen och att han dessutom fick med sig Philip. Grabbarna trillade in med sina cyklar, Patch med en lätt lastad Canyon och Philip med sin lite tyngre lastade Open U.P. Vi cyklade ut ur Malmö i fint väder och körde fina småvägar till Trelleborg för några varv på utomhusvelodromen och pizza innan färjan till Sassnitz.
Färjan tog 4 timmar och det var mörkt när vi rullade av vid 22-tiden. Jag hann inte mer än cykla några kilometer innan en eker i bakhjulet gick av inne vid navet. Tvinnade den runt två andra ekrar, hoppades på det bästa och körde vidare. Några få kilometer senare hittade vi en fin sovplats och slog till. Ett tak med en lägre sarg, tyvärr invid havet och med hårde vindar skulle det visa sig att vi kunde valt en bättre plats. Vi slog läger, blåste upp våra liggunderlag och kröp ner i sovsäckarna. Jag klädde på mig dunjacka och underställsbyxor men var för lite i den tunna sommarsäcken. Natten blev kall och vinden gjorde den ännu kallare. På med mer kläder och ner i sovsäcken igen och försöka vila lite innan den långa etappen till Berlin.
Vaknade av alarmet vid 5-tiden. Försökte koka vatten i vinden utan nån större framgång utan vi fick göra frystorkad frukost på ljummet vatten. Vi kom iväg strax efter 6 på morgonen och det var skönt att cykla upp lite värme i kropparna. De 28 milen till Berlin innehöll det mesta. Punktering, klädbytarstopp, asfaltvägar, grusvägar, kullersten, skogsväg, stig, cykelvägar, bensinmackslunch, felkörningar, sol, regn, vind och otaliga kissestopp. Som väl var hade vi vinden mestadels i sida eller i ryggen.
Det var en riktig fin cykeldag och vi höll hyggligt tempo även om grabbarna fick vänta lite på mig när vi cyklade och jag fick vänta på dem när vi stannade. Vi skulle sova hos Mark och efter lite attackturism via Brandenburger Tor togs vi emot kungligt av Mark med kall öl och en stor skål med varm pasta. Ganska mosiga kröp vi ner i sovsäckar eller på soffan.
Planen med lördagen var att ta det ganska lugnt, käka brunch, fixa några ärenden och rulla ut under eftermiddagen när det värsta regnvädret dragit över. Jag tog med mitt bakhjul ut och hoppades kunna få det fixat. Vi gick till en cykelaffär som var stängd för påsken innan vi gick och käkade. Efter maten letade jag vidare efter cykelaffärer medan Patch och Philip åkte iväg för att köpa varmare sovsäck och ett par regnbyxor. Jag misslyckades med mitt uppdrag p.g.a. stängda butiker medan de andra två var mer lyckosamma.
Vid tretiden var vi på rull igen och vi kom inte mer än utanför dörren innan himlen öppnade sig. Vi lämnade Berlin efter att ha fyllt på med mer mat och tog sikte mot nordöst och Polen.
Efter regnet blev det en riktigt fin kväll och i skymningen hittade vi ett litet Gasthaus där vi beslutade oss för att stanna. Schnitzel, kall öl och en varm säng lockade och det blev en natt inomhus.
Innan söndagsmorgonens frukost cyklade vi iväg mot Oder och Polen. Morgonen var kall och när det började regna och snöa blev det riktigt kallt. Bensinmacken kom som en frälsning och vi kunde värma oss med kaffe och varma smörgåsar. Vi valde en lite större väg än de planerade småvägarna till Stettin för att käka lunch. Allt utom bensinmackar och vissa snabbmatsrestauranger höll stängt p.g.a. påsken och vi hittade en öppen Mc Donalds i Stettin där vi fick i oss lite mat.
Efter Stettin blev det mer äventyrligt med småvägar med grus eller betongplattor över fält och åkrar. Vädret var fortsatt omväxlande men övervägande fint på eftermiddagen.
På kvällen kom vi till Swinemünde där vi laddade med en rejäl middag inför några timmars mörkercykling och en natt ute. Planen var att inte ha mer än runt 10 mil kvar till måndagsförmiddagen då färjan från Sassnitz skulle avgå 1300 och Patch och Philip skulle hem. Vi cyklade in i Tyskland igen och möttes direkt av enorma badhotell vid kusten. Kontrasten till dagen på den Polska landsbygden var stor. Med 11 mil kvar på våra GPSér hittade vi en fin busskur med gott om plats där vi valde att slå läger. Jag klädde på mig allt jag hade och kröp ner i min tunna sommarsovsäck.
Jag sov hyfsat trots ännu en kall natt. Tror att temperaturen var nere på nollan under natten. Jag hade släpat med mig kaffe, aeropress och kaffekvarn utan att ännu använda det så nu fick det äntligen bli dags för en kopp. Jag malde och bryggde varsin kopp medan vi käkade lite överblivna dumplings från kvällens restaurangbesök. Vi packade ihop våra grejer och trampade iväg i gryningen. Några timmar senare unnade vi oss ännu en bensinmacksfrukost, även denna efter ett rejält kallt morgonregn. Vi käkade huttrande och cyklade vidare mot Sassnitz. Färjan över till Rügen gick planenligt och vi hann med lite turistande vid Prora (en helt enorm semesteranläggning som byggdes 1936-1939 men aldrig blev färdig). Nu pågick en omfattande renovering av anläggningen men stora delar verkade fortfarande vara orörda.
Vi nådde färjeterminalen med en knapp timme till godo och sa ett snabbt hej då innan grabbarna cyklade ner till terminalen och jag rullade vidare ut mot Jasmunds Nationalpark och ytterligare några dagars cyklande.
Tack Patch och Philip för riktigt trevligt sällskap och en rolig cykeltur.
Fortsättning följer…
Väntar med spänning på nästa