Prylbloggen träffade sin vän TJ häromdan. Kompis, kompanjon, kollega och en kool, kall katt i allmänhet med skarpa iakttagelser om allt i det kända universumet. Eftersom livet är vad det är, så korsas våra livslinjer alldeles för sällan, men när det gör det så brukar vi dra ideér och funderingar som dykt upp för varandra. Massor av infallsvinklar och tankeembryon, men som vanligt har dygnet bara 24 timmar. Vi kanske skulle börja dricka fyrdubbla espressos istället för de vanliga dubbla för att verkligen piggna till och få kroppen att göra det huvudet tänker ut?
Nå. Efter att vi pratat om livet så föll samtalet in på cyklar.
Det är intressant. För en lång tid närde jag en idé om Den Enda Cykeln. En cykel för många olika användningsområden. Eller en enda landsvägscykel för all framtid. Ett tag hade jag en sån. En måttbeställd landsvägscykel med ram, gaffel och sadelstolpe tillverkad av titan. Den cykeln var en estetisk dröm. Och för en tekniskt intresserad filur som jag en våt dröm. Men om något, så förstärkte den här metallcykeln min beundran för moderna hojar – landsväg eller mountainbike – med kolfiberram. Man kan verkligen ha allt med dem: de är styva i rätt riktning, bekväma åt det andra hållet och är lätta.
Det är okej att äga en cykel. Det är okej att ha flera. I takt med att man åldras så sker en förändring i hur vi cyklar och vart vi cyklar. Mellan oss så har vi säkert haft bortåt tretti-förti hoj. Något åt det hållet. Men med visdom och aktningsvärd ålder (ahem) så har vi fått upp ögonen för längre turer längs med lugn natur och knastrande grusvägar. Ergo, vi behöver anpassade cyklar för detta ändamål. Såklart.
TeeJay målade upp följande cykel för äventyr i obanad terräng i den svenske upptäcktsresanden Sven Hedins anda:
- Custombyggd hardtail. Stål, aluminium, titan?
- Plus-däck. 29:or eller 650b.
- Plats för en rejäl ramväska monterad i huvudtriangeln.
- Rejält flack styrvinkel kring 65 grader med en sadelvinkel åt det brantare hållet – 75-76 grader. En upprätt sittställning för god sikt framöver.
- 2x-drivlina. För de där riktigt, riktigt låga växlarna där man vevar sig upp i samma takt som en Warn-vinsch skulle släpat en uppför bergsstigen.
Kort och gott en bekväm hoj för lite av varje: bikepacking, grusvägstrampa, upptäcktstigcykla. Han kan ha nämnt att det skulle bli Den Enda Hojen… Eller så var det bara den där fyrdubbla espresson som gjorde att jag hörde fel.
En cykel kan aldrig vara fel. Så då är fler cyklar ännu mindre fel. Och därför mer rätt. Skaffa fler cyklar gott folk!
