Ingen mänska en ö
Såg ni den här helt fantastiska cykelfilmssnutten som vi skrev om häromdan? Brandon Semenuk kör så stort, fett och snyggt att vi på redaktionen och ett samstämmigt internet trillade av våra stolar. Vi har dessutom redan korat den till årets film.
Det ser så lätt och ledigt ut när kanadensaren surfar över de gigantiska hoppen. Poesi nästan. Poesi till det mest krispiga däcksljud vi någonsin hört, kryddat med lite fågelkvitter och ett febrilt kassettickande. Dirten måste vara oerhört välpackad. Tidvis låter det nästan som en stenhård bakelit-kula som löper nerför en träränna.
[youtube http://www.youtube.com/watch?v=p7o77ZMinRY&w=640&h=360]
Men det som fick mig att gå tillbaka till Brandons åk – förutom att det går att se den ett dussin gånger på raken utan att tröttna – är att han vid 0:44 liksom sladdar/lägger ner hojen på ett sjukt ballt sätt. Döm om min förvåning när jag klickar runt bland allehanda videos på YouTube och hittar den här på motocross-åkaren Tim Gajser görandes vad som i MX-kretsar kallas för en Bubba Scrub.
[youtube http://www.youtube.com/watch?v=rQPm4Hb7vvc&w=640&h=360]
En teknik för att minska tiden i luften, landa fortare och axxa vidare. Sen ser det fruktansvärt svalt ut. Som att jonglera med fyra sylvassa knivar medan man lojt äter ett äpple och småpratar med sin kompis.
Intressant och kul att se hur åktekniker från MX-världen används på cykelsidan. Och tvärtom.