Det är lustigt. Och knasigt. Och kanske lite nördigt. Men som cykelintresserad (är det skillnad mellan det och ´intresserad av cykel´ förresten? Något för programmet Språket i P1 att dissekera) – så kan man liksom aldrig stänga av cykelradarn. I alla fall inte jag som har varit intresserad av cykel sedan slutet av 80-talet. Det här visar sig genom att jag alldeles för ofta tittar efter cyklar. Jag kollar in vad andra cyklar på. Noterar vad det är för något: “aha en sån ram med de hjulen och de där komponenterna”. Inte helt friskt liksom. Jag låter blicken löpa över alla hojar som står parkerade efter varandra vid cykelparkeringar och sorterar om det är något exotiskt, äldre eller bara vanliga vardagscyklar.
Som också är intressanta.
Som den här gamla herrcykeln som sett bättre dagar. ´King´ heter den och siktades låst vid ett räcke på Kungsholmen i Stockholm. Kanske är dess ägare inte särskilt cykelintresserad trots att cykel och cykling är mer poppis än någonsin tidigare. Det är helt okej då denna hoj nog mest fyller ett syfte som mest handlar om att transportera sin ägare från A till B och tillbaka igen.
Men det som fick mig att få upp ögonen är cykelns ändamålsenliga och eleganta lackering. Vitt (eller off-white/Äggskalsvitt/Stockholmsvitt som det kallas…) möter en matt röd kulör. Den matta nyansen kan ju mycket väl bero att jonnen sett utomhusväder sedan den köptes för femti-sextio år sedan och aldrig parkerats inomhus. Nå. Jag blir i alla fall lite svag i knäna över den här funktionella och enkla lackeringen och känner för att maila någon custombyggare i Amerika som Hunter, Black Cat eller Ericksen och beställa en modern 29er. I stål. Filet braze:ad. Som singlespeed. Och med Gates Carbon Drive-drivlina. Och som pricken över i, en sådan här tidlös lackering med handmålade pinstripes i guld.
